Om Te

Visste du att…

…näst efter vatten så dricker jordens befolkning mest Te? Te är så mycket mer än bara en dryck. Under de senaste 2000 åren har den vilda Camelia Sinensis plantan från östra Himalaya erövrat världen. Drycken har förändrat kulturer, människors livsföring, den har bidragit stort till kulturellt utbyte och handel mellan världsdelar, rentav varit en bidragande orsak till internatíonaliserning och och inte minst, den har förbättrat människors hälsa. Te har förändrat världen.

Te är nyttigt för oss och för moder jord

Framför allt ekologiskt te. När naturen sköter sig själv.

Visst känns det skönt att veta att ekologiskt certifierat te är producerat utan kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel, onödiga tillsatser och onaturliga tillverkningsmetoder. Gott för både konsument och producent med andra ord.

Och visst är det bra att veta att ekologisk produktion bidrar till en giftfri miljö, ett friskare grundvatten samt ett hav i balans. En produktion som helt enkelt har mindre klimatpåverkan, använder mindre energi, ger bättre växtnäringsbalans och i det stora hela gynnar jordens hela bördighet. Ja visst, den ekologiska vägen gynnar oss alla.

Woman plucking tea (India 1965)Te historien startar i Kina för ungefär 5000 år sedan. Enligt legenden uppfanns drycken av kejsaren Shen Nung. En dag satt kejsaren under ett träd och blev serverad hett vatten att dricka. Ett torkat blad föll från trädet ovan och landade i Shen Nungs kopp. Vatnet färgades guldbrunt och kejsaren beslöt sig för att smaka på brygden. Trädet han satt under var ett te träd.

Kina

Den första kända boken om te skrevs av Lu Yu runt år 800, boken fick namnet Ch’a Ching. I boken beskrivs olika teceremonier, odling- och prepareringsmetoder. Lu Yu upphöjdes nästan till helgon för sitt arbete i sitt hemland. Det var denna tevisdom och kunskap Zen Buddistiska missionärer senare introducerade i Japan.

Japan

En Buddist präst vid namn Yeisei upptäckter under sina resor i Kina att te har en förhöjande effekt vid religiös meditation. Han introducerar sin kunskap och tog med den första teplantan till sitt hemland. I Japan anses han därför vara den store “Te fadern”. Te i Japan har alltid förknippats Zen Buddism, populariteten spred sig dock snabbt till andra grupper av samhället. Genom åren lyftes sedan tekulturen till nära nog en konstform – Den Japanska te ceremonin – ”Cha-no-yu”.
Denna ceremoni tar år att lära sig och att bemästra, även om det hela egentligen bara rör sig om att servera en kopp te. Ceremonin är ett skådespel där allt utförs på ett utstuderat och perfekt sätt. Nyckelord i ceremonin är artighet, elegans, charm och varje moment måste utföras med största möjliga inlevelse och finess.

Te kommer till Europa

Portugisen och Jesuitprästen Jasper de Cruz var den första kända Europe som skrev om te. Dessa skrifter är daterade 1560. Portugal, med sin starka flotta är det land som först utvecklar handelsrelationer med Kina. Det är under en av dessa handelsresor som Jasper de Cruz provsmakar te för första gången. Te är under denna tid väletablerat i Kina och Japan, i Europa har drycken just anlänt.

Portugiserna utvecklar sedan sin handel med Kina och börjar transportera te till Lissabon. Holländska fartyg tar sedan över och transporterar varorna vidare till Holland, Frankrike och även till de Baltiska staterna. Under denna tid är Holland starkt politiskt allierad med Portugal. När denna allians sedan upphör kring 1602, startar holländarna egen handel i stor skala.

Te erövrar Europa

Holländarna har stor framgång I sin handel och te blir snart mycket populärt I huvudstaden Haag. Det höga priset gör dock att endast rika har råd att njuta av den nya drycken. Import volymen ökar sakta och med den faller priset och te blir alltmer tillgängligt. Te säljs nu i allmänna apotekliknande affärer tillsammans med exotiska kryddor som socker och ingefära. Omkring 1675 går det att köpa te i hela Holland.

Under hela 1600-talet leder Holland och Frankrike teutvecklingen. Te blir en del av ett nytt sätt att leva. Att tillsätta mjölk i te nämns först av Marie de Rabutin-Chantal, “the Marquise de Seven” omkring år 1680. Ungefär samtidigt startar de första resturang liknande inrättningarna i Holland som serverar te.

Te erövrar England

De första teproverna kommer till England mellan 1652 och 1654. Drycken blir snabbt så popular att den ersätter Ale som nationaldryck. Precis som i Holland och Frankrike anamas te först i de högre samhällsskikten. År 1662, Gifter sig Kung Charles II med Portugisiskan Infanta Cather ine de Braganza. Charles som varit i exil i Holland, växte upp i huvudstaden Haag. Ett resultat av detta är att både Charles II och drottningen var vana tedrickare. Denna vana tar de sedan med sig tillbaka till England när Charles II blir återsatt på tronen.

Före introduktionen av te hade Engelsmännen i huvudsak två huvudmål mat om dagen. Anna, “the Duchess of Bedford (1788-1861)” beslutar sig för att göra något åt detta, att slippa förtretet att gå hungrig mellan måltiderna. Hon bjuder därför in vänner till ett eftermiddagsmål klockan 5 i “Belvoir Castle”. På menyn stod små smörgåsar, småkakor, sötsaker och förstås te. Idén anammades snart av flera sociala värdinnor. Ett gemensamt socialt mönster byggdes snart upp där te serverades och framför allt konversationen spirade. The English afternoon tea traditionen var därmed född.

Vid denna tid utvecklas I huvudsak två olika sätt att dricka te i England: ”High Tea” och ”Low Tea”. ”Low” Tea – Te med gourmé tilltugg serveras tidigt på eftermiddagen i aristokratiska och rika hem. Här främjades det sociala umgänget och konversation. ”High Tea” eller ”Meat Tea” – Te tillsammans med mer rejäl mat. “High” utvecklas till att bli låg- och medeklassens dagliga huvud- eller middagsmål.

Te var den huvudsakliga drycken som serveras på Engelska ”Coffee houses” vid denna tid. Kaffe anlände till England tidigare än te, namnet levde kvar trots att te konsumtionen tog över. Dessa ”Coffe Houses” var “exclusively for men” och kallades också för ”Penny Universities”. Vilken man som helst kunde för en penny få en kanna te, dagens tidning, samt en god och upplyftande diskussion med de övriga gästerna. Vissa “Coffee houses” specialiserade sig på utvalda områden och professioner, vissa serverade endast författare, andra advokater, några skeppsredare, etc. Detta utvecklades och “The English gentlemen’s private club” var fött.

Inspirerade av holländarna utvecklade Engelsmännen sk. ”Tea Gardens”. Här kunde både kvinnor och män umgås, dricka te utomhus, ackompanjerade av levande musik, blommor och fyrverkerier om kvällen. Här kunde människor umgås oavsett kön eller klass utan social kritik. Här tilläts olika samhällsklasser beblandas för första gången i engelsk historia.

I dessa “Tea Gardens” placerades det ut små trä lådor med inskriptionen ”T.I.P.S.” Innebörden av detta var ”To Insure Prompt Service”. Om en gäst ville påkalla uppmärksamhet och försäkra sig om god service släpptes ett mynt ner i lådan. Traditionen att ge dricks (Tips) var född.
Storbritannien var den sista av de tre stora sjöfararnationerna att bryta sig in de Kinesiska och öst indiska handelsrutterna. Så tidigt som år 1600 startades The John Company av Elizabeth I, med inriktningen att öka landets handel med Asien. När Catherine de Braganza gifte sig med Charles II tog hon med sig Tangier and Bombay som giftogods. Plötsligt hade “The John Company” en bas i Asien för vidare handel.

“The John Company” förärades rätten att med monopol bedriva all handel öst om Godahopsudden och väst om Kaphorn. Företagets rättigheter var helt utan gräns och innfattade bl.a.

  • Tillverka mynt
  • Ha en egen armé och bygga fort
  • Starta utländska allianser
  • Förklara krig

“The John Company” var det I särklass största och maktfullkomliga monopolist som världen skådat. Och dess makt byggde till stor del på handel med te.

Samtidigt hade det nyare “East India Company” mycket svårt att konkurrera mot “The John Company”´s alla priviligieer. Det Engelska parlamentet beslutade år 1773 att fusionera de två. Det Nya “East India Company” erhöll därefter monopol på all Asiatisk handel med resultatet att priset på te hölls på en orimligt hög nivå, vilket i sin tur skulle medföra svårigheter för den Brittiska kronan längre fram.

Enorma belopp spenderades på te. Att fysiskt föra ut så mycket pengar ur England skulle leda till finansiell kollaps. Det var också mycket svårt att säkert transportera så mycket pengar runt halva jorden med den tidens transportmedel. De nyligen erövrade plantagen i ockuperade Indien gav Engelsmännen en idé. I Indien kunde man odla billig Opium, sälja detta lokalt och använda inkomsterna till te och annan handel.

Kinesiska härskare försökte värna om sitt land mot opium farsoten som spred sig med hjälp av Engelsmännen. ”The Opium War” bröt ut med Engelsmännen redo att ta till vapen för att värna om fri handel (eller sin rätt att sälja Opium). År 1842 hade England skaffat sig ett så starkt övertag i konflikten att man tilläts sälja opium i Kina ostört fram till 1908.

Te erövrar Amerika

Peter Stuyvesant var den förste att introducera te i Amerika, närmare bestämt till kolonisatörerna i det Holländskt styrda New Amsterdam. Senare omdöpt av Engelsmännen till New York. Bosättarna blev snabbt stora te drickare. När Engelsmännen sedermera tog över makten upptäckte man att den förhållandevis lilla kollonin konsumerade mer te än hela England vid den här tiden.

På 1720-talet var te en betydande handelsvara mellan kolonin och moder England. Te handeln var centrerad till Boston, New York, och Philadelphia. Eftersom te var kraftigt beskattat av Engelsmännen, smugglade Amerikanska frihetsidkare och handlare te via minder hamnar. The John Company handelsvinst minskade dramatiskt och man bad det Engelska parlamentet att vidta åtgärder. Åtgärder som kom att förändra historien.

Efter en tid av handelskonflikt hade situationen utvecklats till ren gerillakrigföring. Bosättare från Boston, utklädda till Indianer tog sig ombord på ett Engelskt handelsskepp i Boston hamn och kastade telasten överbord. Denna händelse är mer känd som ”The Boston Tea Party”. Engelsmännen rasade, stängde Boston hamn och ockuperade hela staden med sin armé. De koloniala ledarna möttes och revolution mot England var snart deklarerad. efter att revolutionen var över 1789, startade Amerika omgående direkt handel med Kina.

Vid mitten av 1800-talet var England och Amerika ledande rivaler i tehandeln. Detta symboliseras inte minst med de sk Clipper races. De båda nationerna tävlade med varandra om vem som kunde segla snabbast från Kina till The Tea Exchange i London. Från att ha startat halvägs runt jorden seglade de stora skeppen ofta uppför Themsen åtskilda endast av ett fåtal minuter. På 1870-talet ersattes Clipper segelbåtarna med modernare ångbåtar.

Te möter Ryssland

Samtidigt som det Ostindiska Kompaniet är handelsledande, försöker också Ryssland starta direkthandel med Kina och Japan. Det ryska intresset för te började så tidigt som 1618 när den Kinesiska ambassaden i Moskva presenterar te för tsaren Alexis. En gemensam gräns mellan Ryssland och Kina grundades 1689, The Trade Treaty av Newchinsk. Överenskommelsen innebar att handelskaravaner kunde korsa gränsen mellan länderna fritt. Men resan var inte lätt. Det tog över 16 månader att slutföra resan på nära 6900 kilometer och den genomsnittliga karavanen kunde inte bära mycket last. Priset på te var därför mycket högt och tillgänglig endast för de rika. Runt 1800 hade priset sjunkit något, och te spred sig sakta till hela det ryska samhället.

Den traditionella ryska Tea Samovaren är adopterad från Tibet. Samovaren är en kombination varmvattenberedare och tekanna. En Samovar hålls igång hela dagen och brygger upp till 40 till 50 koppar te i taget. Ryssarna gillar starkt te, ofta rejält sötat med socker och/eller honung. Idag är te (och vodka) Ryssarnas nationaldryck.